Pale väger upp
Jag och Anna bestämde oss för att prova på något nytt. Det 'nya' stavas Pipelines Onsdagscafé.
Händelseutvecklingen lyder som följer;
Det är blött ute. Mörkt, blött och kallt. Tillsammans springer vi fort genom staden och kommer snart fram till Pipelines lilla entré. Vi går in. Vi möts av ett vrål. Ett vrål, och en skenande ung pojke. Han springer runt i en ring på hallgolvet och försvinner sedan ut. Vi tar oss längre in, in i själva café delen. Och det är fullsatt. Fullsatt med emo ungdomar i 14-17 årsåldern som trängs runt de stearinljus-upplysta caféborden.
Vi överväger snabbt om vi ska retirera men bestämer oss lika snabbt för att carpe diem, fånga dagen. Fånga chansen. Vi kliver in. Vi skyndar oss fram till ett litet hörnbord där vi slår oss ner och pustar ut. En tekopp senare börjar vi bli rädda. Emo-ungdomarna tilltar i styrka och ljudnivå, och det känns som att vi hamnat på en modern drive-in-bio med hånglandes emoungdomar. Vi börjar fundera på vad det är för en grupp som har lockat till sig alla dessa underbara varelser.
Vi överväger ännu en gång om vi ska retirera, men så plötsligt vänds alla blickar mot scenen. Två unga grabbar kliver ut med varsin gitarr, sätter sig på varsin liten pall, och tittar ut över det osedvanligt mörka publikhavet.
- Det är vi som är Pale.
Sen börjar dom, och alla tvivel är som bortblåsta.
Vill ni ladda hem den, klicka här.
Kommentarer
Postat av: Staffan
Man blir ju så glad av att få läsa sånna här saker. Du är våran hjälte cecilia! Hälsa storebror!
Trackback