Spännande inredningskonversation
Idag köpte jag och mamma nya gardiner. Vi skuttade hem (sittandes i bilen?!), mamma trippade upp på övervåning och strök gardinen, och vi hoppade jämnfota (eller på något annat glatt vis) fram till fönstret och var beredda. Beredda för en stor händelse i vårt hus historia. Ja, jag erkänner - vi byter gardiner ungefär lika ofta som jag fyller 17. typ.
Mamma trädde fint på gardinen på gardinstången och gav mig sedan äran att kliva upp på en pall för att sätta fast kalaset.
- Okej Cecilia. Dom där små hålen ska lixom in i... NEEJ inte där! I dom små hålen!
- Va? Ska man inte...?
- Men Nej! Fattar du inte? Lyssna nu! Dom små hålen ska med 45 graders vinkling in.. Ja där! Just det och sen... Men nej! Cecilia, sånt här borde man faktiskt kunna innan man flyttar hemifrån. Kom igen nu. Tänk!
- Okej, då tror jag att man gör så här.
Jag lydde min första tanke och vips satt dom på plats. Vi var just på väg att snegla på varann då vi både brast ut i ett långvarigt krampskrattanfall.