misslocksmock

Update;


ÅNEEEEEJ!
Hon kom in preciiiis innan vi alla skulle gå. Dumma korkade jag som var tvungen att blogga om saken innan jag kunde ta mitt pick och pack och gå.

"Föörlåååt för att jag är sen! Allt gick verkligen fel imorse!
Kaffebryggaren funkade inte, min son ville inte äta frukost...."

Jaha, okej fröken, det är lugnt att du kom 40 minuter sent, för din son åt ju trots allt ingen frukost.
Jamena, att 20 frisörtjejer dragit sig upp måndag morgon för att komma i tid till en mattelektion,
det hör ju egentligen inte ens hit.

Jag satt hopkurad i hörnet av min säng. Jag lutade min kroppstyngd mot väggen bakom mig, med mina böjda ben tätt kramade mot min kropp. Som vanligt hade jag tänjt ut mitt urtvättade ljusgula nattlinne över benen så att det täckte så gott som hela mig. Det var bara mina små kalla fötter och min tilltrasslade kalufs till huvud som stack ut, åt var sitt håll. Radion stod på.

För första gången nådde tonerna från Forever young med Alphaville mina öron. Med hjälp av den lilla Engelska jag hunnit lära mig kunde jag förstå kärnan i låten, refrängen som upprepades om och om igen.
"Forever young, I Wanna be forever young".

Tårar började sakta rulla ner längs mina kinder. Jag kramade hårt om min enorma nallebjörn medan tårarna gjorde dess päls alldeles våt.

Det dröjde inte länge innan min oroliga mamma, som hört mina små snyftningar, kom in för att se vad som stod på. Hon satte sig ned på sängkanten och torkade försiktigt bort mina tårar.

- Mamma, måste man verkligen bli gammal?

- Ja Cecilia. Alla växer och blir äldre.

- Men jag vill inte bli gammal. Jag vill inte!

- Nu är du fånig, varför skulle du inte vilja bli gammal?

- Det är läskigt mamma. Jag vill vara barn för alltid.

Nu sitter jag här, i samma hörn av min säng. Istället för en nallebjörn har jag en laptop i mitt knä. Istället för att vara rädd för att bli vuxen, är jag rädd för att det tar för lång tid att nå dit. Nu längtar jag till den dag då jag märker att jag kan klara mig själv med att ta mig fram i världen, och det utan att behöva gråta i en nallebjörn.

Ojdå. Vad pinsamt om ni sitter där hemma nu och tänker att namnteckningen var ful, vare sig den hade en hjärt- blomliknande början till W:et eller inte.

Men då kom jag på en sak. En TÄVLING. Dras era ögon hit nu, för att jag använder versaler? TÄVLING!

Bra, då är vi right on track.

Ni, ja, alla ni trogna läsare, ska få möjlighet att skicka in ett bidrag till min namntecknartävling. Sophie har i och för sig förtur eftersom hon nu för tiden är 1337 på kaki, oj FÖRLÅT, kroki, men sånt är livet.

Vart det otydligt? Jag gillar att punkta.

-         Kom på ett snyggt eller roligt sätt att skriva ner mitt namn på.

-         Skicka in det till mig, eller ge det till mig på valfritt sätt.

-         Jag kollar igenom bidragen, och lägger ut det bästa förslaget här på bloggen.

-         VINNAREN får välja på en skiva som pris eller ett handskrivet brev, med min nya namnteckning som avslut.
 

Dagens i-lands problem lyder som följer;

Jag ska ta teoriprovet strax.

Jag väljer ordet strax, eftersom flertalet av människorna omkring mig påpekar att man ska hålla datumet hemligt.

Man ska hålla det hemligt ifall att man kuggar på provet.

Man kuggar på provet för att man inte har pluggat tillräckligt.

Jag pluggar tillräckligt.

Jamen bra, då börjar vi om.

Jag ska ta teoriprovet den 5 mars. Då ska jag fotas och skriva min namnteckning. Här kommer dagens i-lands problem in. Jag har ingen namnteckning. Likt alla andra 10 åringar som precis hyrt sin första film, or whatever, textar jag mitt namn. C E C I L I A -mellanrum- W A L L I N. Tyvärr sneare än det där. Jag har i alla fall utvecklats en del sen första gången jag skulle skriva min underskrift.

- Skriv underskrift där tack!

- Va, vart?

- Där, på raden. Underskrift tack! Sa affärsbiträdet och pekade demonstrativt på den tomma raden.

- Sure thing, sa jag och började fint texta U N D E R S K R I F T.

Anyhow. Nu har jag alltså fått börja hårdträna på att skriva min namnteckning. Krokar hit, hjärtan dit och snirkliga bokstäver åt alla håll. Jag har just nu 1 förslag. 2 förslag till 1 förslag.

Vilket är snyggast? Och oojo, det är grym skillnad. Kolla noga nu.

Apropå ordvitsar...

Nu är jag så less på alla arbetslösa bagare som dräller omkring på Sundsvalls gator och torg. Alla måste faktiskt jobba för brödfödan om vårt samhälle ska överleva. Det håller inte i längden att de ska få släntra omkring, plocka ut statlig deg och vänta på sockrade erbjudanden. Vad har de för baktankar?

Varför kan aldrig bagarna behålla sina anställningar? Det vete katten om de ens har rent mjöl i påsen. Är de på kanelen på arbetstid? Jag har faktiskt hört bagare som skyllt sitt dagdrivande på bulleskador. Trams!

Nu kräver jag att arbetsförmedlingen tvingar dem att söka jobb i kranskommunerna. Dessutom borde det vara ett krav att de kavlar upp ärmarna och ser till att komma i form. Ingen arbetsgivare vill anställa en degig pösmunk!

Nu lär jag väl få en kakofoni av protester mot mig, men jag har bara en sak att säga till alla bagare. Nästa gång du får ett jobberbjudande, finns det bara ett svar: "Jäs!".

Amanda skulle visa oss vilken sorts musik hon lyssnar på. Hon drog ut sina hörlurar från datorn så att musiken började strömma ut, och en sorts melodisk powermetal skvalade ut från hennes dator. Vi, de små oförstörda poptjejerna, stannade upp, stirrade på varandra, stirrade på Amanda, och Amanda sa generat;
- Det här är dragonforce.
- Tystnad -
- Förlåt! Nu blir jag jättegenerad! Amanda trycker in sina hörlurar igen och poptjejerna pustar ut.